#90 Ritpratandets magi

Ritpratandets magi

Förra veckan fick du läsa om skav i arbetsgrupper och familjer. Och om vikten av att förstå varför skavet uppstår innan du väljer lösning för att bli av med skavet.

— Jaha, men hur då? Varje gång jag försöker fråga mitt barn får jag bara ”Jag vet inte” till svar.

Kommer kanske frågan från dig? Jag möter denna frustrerade fråga från många föräldrar. Jag har också mött det uppgivna svaret många gånger från mina barn.

Men du, har du testat ritprat? Om inte så vill jag uppmuntra dig att upptäcka kraften i detta enkla verktyg. Ritprat gör det lättare att förstå vad som händer i samspelet mellan människor, något som är klurigt för oss alla och extra svårt för många med npf.

Låt mig ta ett exempel. Det här var för flera år sedan. Jag minns inte längre vad det handlade om i sak. Men känslorna i situationen och ritpratandets förlösande effekt finns kvar.

”Du är så orättvis!”

Tonåringen skriker i stor frustration och ledsenhet åt mig. Min första tanke är "Det är jag inte alls."

Jag har massor med argument färdiga att avfyras för att bevisa att han har fel. Men min andra tanke "Eller? Är jag det?" gör att jag hejdar impulsen att börja argumentera. Jag väljer istället att vara nyfiken på hans känsla, på hans upplevelse.

— Du ser ledsen ut. Är du det?
— Ja.
— Hur kommer det sig?

Han svarar med en suck, ett uppgivet ryck på axlarna och ”Jag vet inte”. Det är nu jag plockar fram papper och penna.

Bilden gör jobbet

Vi backar bandet och pratar och ritar oss igenom vad som nyss hände. En streckgubbe representerar mig. Den får en pratbubbla med det jag sa. Tonåringens streckgubbe får en tankebubbla med hans tolkning av det jag sa. Ansiktsuttryck ritas in som visar hur det blev för honom. Vi pratar och ritar vidare. Steg för steg. Vad han gjorde. Hur det blev för mig. Och så vidare.

Från början är det jag som ritar. Efter ett tag grabbar tonåringen tag i pennan och fortsätter.

Bilden som växer fram på pappret är sannerligen inte vacker. Det är streckgubbar, pilar, kryss och streck. Den som inte var med i samtalet skulle inte förstå ett skvatt av vad vi pratat om genom att titta på bilden. Men bilden gör sitt jobb på ett fantastiskt sätt. Den möjliggör samtalet som annars hade stannat vid ”jag vet inte”. Bilden hjälper oss att förstå varandra och kommunicera utan risk att prata förbi varandra.

Dessutom blir bilden något som vi båda kan vila ögonen på istället för att titta på varandra och riskera förmedla något som ger nytt bränsle till frustrationen som vi båda kände från början.

Viktigt samtal

Vi lyssnar på varandra på ett respektfullt sätt. Vi lyssnar för att förstå, inte för att svara. Det stärker vår relation. Tonåringen får träna på att förstå sina känslor. Efter en stund blir han nyfiken på hur situationen blev för mig. Han hjälper mig till nya insikter eftersom jag också tvingas sätta ord på mina egna tankar och känslor.

Med hjälp av ritpratet framträder problemet bakom skavet. Vi förstår varför känslan av orättvisa uppkom. Det gör att vi kan gå vidare och tillsammans hitta lösningen som blir bra för oss båda.

Upptäck ritpratandets magi

Ritprat är inte bara för barn och ungdomar. Det är precis lika hjälpsamt för vuxna. Så använd ritprat i det sammanhang du är.

Har du inte testat ritprat än? Bara gör’t. Det är magiskt bra.

Lycka till. 💚

/ Boel Olin
din guide till fungerande vardag med npf — hemma, på jobbet, på fritiden

Kategorier: Fungerande vardag med npf, Hjälpsamma strategier, Npf på jobbet