#44 Konsten att samtala

Förra veckan skrev jag om npf och vänskap. Bakgrunden är att många med npf har svårigheter att få och behålla vänner. Det är som att det finns ett hemligt språk i hur man ska vara med varandra.

Genom att skriva om detta hoppas jag att det dolda blir mera synligt så att du får syn på det ni kan träna lite mer på tillsammans. För det som är svårt just nu behöver inte vara det längre fram. Glöm inte att npf är utvecklingsrelaterat!

Detta blogginlägg fortsätter på temat vänskap. Idag handlar det handlar om samtal – en viktig grundpelare i all social samvaro.

Hur gör man när man samtalar?

När man börjar fundera på vad som sker i ett samtal, så inser man hur komplext det är. Här finns många olika delar som kan vara svåra att förstå sig på om ingen förklarar och visar.

Vad ska jag säga? När? Och på vilket sätt? När ska den andra prata? Hur gör jag då för att lyssna på ett bra sätt? Hur ska jag förstå den andre? Hur vet jag när det blir min tur att säga något? Vi tar en fråga i taget.

Vad ska jag säga?

Har man svårt att veta vad man ska säga i olika situationer kan man lära sig några meningar som man alltid använder. Här kommer några exempel:

Inleda ett samtal
En oskriven regel är att inleda samtal genom att småprata. Det innebär att man pratar om något helt annat än det man egentligen vill prata om. Ofta småpratar man om vädret eller hur man mår. Syftet är att värma upp och få den andre att känna sig bekväm.

Det kan låta så här:

- Hej
- Hej
- Hur är läget?
- Bra. Och du?
- Bra. Ska vi hitta på något?

Börja prata själv

När du vill börja prata själv kan du haka på det den andre just sagt. Vänta in någon sekunds paus. Sen kan du till exempel säga:

- Så brukar jag också göra. Till exempel en gång när…
- När du sa … så tänkte jag på …
- Det var häftigt. Har du sett att…

Sluta prata

En del personer verkar aldrig sluta prata. Om du behöver eller vill avsluta samtalet kan du till exempel säga:

- Kul att träffas. Nu måste jag gå. Vi ses. Hej då.
- Oj, vad klockan var mycket. Nu måste jag gå. Vi ses.

Hur ska jag säga det?

Att prata är inte bara orden man säger. Det är också till exempel hur rösten låter, hur snabbt man pratar, hur man betonar olika ord och vilka gester man gör. Här finns det mängder med nyanser i hur vi kommunicerar och hur det tolkas av den vi pratar med. Några exempel:

Att prata tyst tolkas som att du är blyg
Att prata fort och länge om ditt älsklingsämne tolkas som att du är självupptagen och inte intresserad av den andre. När den andre tittar bort, gäspar eller tittar på klockan vet du att det är dags att byta ämne eller sluta prata.
Att göra små pauser mellan det du säger gör att den andre känner sig välkommen att säga något.
Om du står nära en person och den andre backar något – följ inte efter utan stå kvar där du är. Den andre behöver mer utrymme runt sig för att känna sig bekväm.

När är det min tur att prata?

Det är lätt att råka avbryta den andre eller avsluta den andres tal. Det uppskattas inte och känns irriterande för den andre. Vänta in att den andre gör någon sekunds paus. Då är det din tur att prata.

Har du dålig impulskontroll och direkt säger det du tänker utan att kunna hejda det? När du upptäcker det kan du tvärstoppa dig själv och be om ursäkt. Det brukar bli ok.

Har du dåligt arbetsminne och lätt glömmer bort vad du ska säga om du måste vänta tills den andre har pratat klart? Här är två tips:

Korsa två fingrar. Det hjälper dig att komma ihåg det du tänkte säga.
Skriv din tanke på ett papper eller i telefonen.

Hur visar jag att jag lyssnar?

Att lyssna är inte bara att med öronen höra vad den andre säger. Du behöver också säga och göra saker med ditt kroppsspråk för att visa den andre att du lyssnar. När du gör det tolkas det som att du är intresserad av vad den andre säger. Några saker du kan göra är:

Säg små ord på lämpliga ställen, som:
- Jaså
- Jaha
- Precis
- Nej, det tycker inte jag heller

Nicka när du håller med.
Ha ögonkontakt – kortare eller längre stund. En del tycker det är jobbigt att titta någon i ögonen eftersom man då får så mycket information om hur den andre uppfattar ert sociala samspel. Det kan då bli svårt att hantera denna information samtidigt som man ska lyssna. Ett tips är då att titta på näsan eller väggen bakom personen istället.
Luta dig något framåt mot personen.
Rynka pannan när du inte hänger med.
Människor härmar varandra utan att tänka på det eftersom känslor smittar. Om någon ler – le tillbaka. Om någon är ledsen, visa en ledsen min med ditt ansikte.
Ställ följdfrågor, det visar att du är (eller låtsas vara) intresserad.
- Hur då?
- Jaha! Vad spännande. Hur fungerar det?
- Vad gjorde du då?
- Hur kändes det?

Hur ska jag förstå den andre?

Det man säger med ord och det man faktiskt menar kan vara två helt olika saker. Om man har svårt att tolka icke verbal kommunikation, så är det inte lätt att veta om den andre till exempel skämtar eller menar allvar. Om man är ironisk eller sarkastisk.

Det kan vara svårt att förstå uttryck som inte är menade att tolkas bokstavligt. Det kan också vara klurigt att förstå om den andre vill att du ska sluta med något eller om det faktiskt är roligt.

Ett bra sätt att lära sig förstå den andre är att helt enkelt sluta gissa och istället fråga.

Fortsättning följer

Nästa vecka handlar det om konsten att bygga relationer. Hur man tar kontakt och hur man fördjupar en relation till att bli en vänskapsrelation.

Missa inte det.😊

Ta hand om dig!

Boel Olin
/din guide till en fungerande vardag med npf

Kategorier: Fungerande vardag med npf, Goda relationer, Hjälpsamma strategier