#43 Npf och vänskap

Det kom ett mail från en npf-förälder:

”Den stora utmaningen hos oss är vänskapsrelationer. Hur skapar och upprätthåller man dem? Hur reparerar man dem när något gått snett? Hur ska man tänka med kompisar som inte är schyssta och kanske inte alls är någon bra kompis egentligen? Hur ska man kunna se att det egna beteendet påverkar andras bild av en och därmed också deras beteende gentemot en själv? Detta kämpar vi med.”

Vi är många npf-föräldrar som känner igen oss. Inget berör väl oss föräldrar så mycket som när vårt barn inte har någon att vara med. Det gör så ont i hjärtat att se.

Vänner är viktigt

Att ha vänner är viktigt. För alla. Forskning bekräftar att goda relationer gör oss både lyckligare och friskare. Det är framför allt kvaliteten på relationerna och inte mängden relationer som är avgörande för vårt fysiska och psykiska mående. 

Kanske är det på grund av detta vi blir så djupt berörda när någon är ensam. Vi vet instinktivt att det inte är bra i längden.

Hur kan vi stötta?

När barnen är små är det en sak. Vi bestämmer träff med föräldrar i lekparken och ser till att barnen får leka. Vi bjuder hem familjer med barn i samma ålder och hoppas att vänskap ska uppstå. Vi finns med i bakgrunden när barnen leker – redo att gå in och stötta upp leken när det behövs.

När barnen är större funkar inte denna strategi längre. Då behöver de kunna bygga sina vänskapsrelationer på egen hand. 

Hur kan du stötta ditt barn att utveckla de färdigheter som ännu är svåra? Det ska vi kika lite på i detta och kommande inlägg.

Hemligt språk

Det är som att det finns ett hemligt språk i hur man ska vara med varandra. Många lär sig det ’sociala språket’ automatiskt. Men det går oftast inte lika lätt för den som har npf.

Förmåga att samspela med andra kräver nämligen en hel del färdigheter – som dessvärre ofta är nedsatta vid npf. Genom att bli medveten om vilka dessa färdigheter är, och sen jämföra med det som ännu är svårt för ditt barn, ja, då har du ringat in just ditt barns utmaningar. 

Du kan sen stötta ditt barn att ’knäcka koden’ genom att berätta om och tillsammans träna på det som är svårt.

Uppfatta och tolka icke verbal kommunikation

Ett av kärnsymptomen vid autism är svårigheter vid social samvaro. Det beror på att hjärnan hanterar information på ett annorlunda sätt. I det här fallet den information vi får av icke verbal kommunikation. Det är svårt att uppfatta och/eller tolka denna information.

Verbal kommunikation är det som faktiskt sägs eller skrivs. Icke verbal kommunikation är det som inte sägs men som ändå bär med sig information som vi förväntas uppfatta, till exempel:

  • Det vi förmedlar med vårt kroppsspråk. Det kan vara en blick, ansiktsuttryck, tonläge, hur nära vi står varandra och hur vi håller våra armar.
  • Uttryck som inte ska tolkas bokstavligt. Till exempel ’Jag har fjärilar i magen’ som egentligen innebär att ’Jag är nervös’.
  • Oskrivna regler. Som att först värma upp ett samtal genom att prata om något helt annat och ibland ointressant. Ingen berättar om oskrivna regler, men alla förväntas veta.

Någon har räknat ut att icke verbal kommunikation står för hela 80% av vår kommunikation. Det är en väldigt stor andel. Med den kunskapen kan man lätt förstå att den som har svårt med icke verbal kommunikation gärna håller hårt i det som faktiskt sägs eller skrivs – för det är det som är begripligt. Konsekvenser av det kan vara att man tolkar bokstavligt, märker ord och är noga med detaljer. Har vi sagt klockan 11 så är det klockan 11, och inte 11.01.

Att inte använda icke verbal kommunikation på rätt sätt, eller att misstolka andras icke verbala kommunikation gör att man uppfattas som ’konstig’. Man riskerar att inte få vara med – eller att inte vilja vara med.

Känner du igen några av dessa svårigheter hos ditt barn? Vad kan du i så fall göra för att stödja ditt barn att ’knäcka koden’ i det hemliga språket?

Fortsättning följer

Nästa vecka handlar det om konsten att samtala. Hur gör man egentligen? Vad ska jag säga? När? Och på vilket sätt? När ska den andra prata? Hur gör jag då för att lyssna på ett bra sätt? Hur ska jag förstå den andre? Hur vet jag när det blir min tur att säga något?

Missa inte det😊.

Ta hand om dig!

Boel Olin
/din guide till en fungerande vardag med npf


Kategorier: Fungerande vardag med npf, Goda relationer, Hjälpsamma strategier, Kunskap om diagnoser