#25 Vanliga misstag, del 3

Boel Olin Author

Att leva med adhd, autism och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) är utmanande på så många sätt. Som npf-förälder kämpar du och jag för att få vardagen att fungera. Vi läser på och lär oss om olika hjälpsamma strategier som kompenserar för det som är svårt. Ibland fungerar strategierna, ibland inte. Hur kommer det sig?

Ja, dels beror det så klart på att npf är individuellt. Ingen strategi fungerar för alla. Men jag har också insett att jag många gånger gjort misstag som gör att strategierna inte ger det resultat i vardagen som jag hade hoppats på.

De två föregående inläggen handlar om misstaget att välja strategi för snabbt och att välja strategi utifrån min egen syn på problemet. Idag vill jag dela med mig av misstaget att det är jag som väljer strategi för att lösa barnets problem.

Fel slags motivation

Att jag som förälder väljer strategi för att vi ska lösa ett problem i vardagen – hur kan det vara ett misstag? Jag har väl ändå mer erfarenhet, kunskap och klokskap än mitt barn. Jag borde vara bäst lämpad att välja.

Jag vill påstå att du inte ska välja strategi därför att risken är väldigt stor att det skapar fel sorts motivation hos barnet. Det skapar extern motivation där drivkraften att agera är yttre omständigheter. Till exempel att jag som förälder behöver påminna om strategin för att den ska omsättas i handling. 

När de yttre omständigheterna försvinner (det vill säga när jag inte orkar eller vill påminna och tjata längre) – ja, då faller också agerandet. Strategin som verkade så lovande för att lösa vårt problem fungerar inte!

Två smarta förslag

Men mitt barn har ju aldrig några förslag till lösning, kanske du tänker nu. Hen svarar ju alltid ’vet inte’ när jag frågar. 

Det är nu du ska använda din erfarenhet, kunskap och klokskap till att beskriva två tydliga förslag till lösning. Utifrån barnets ålder och förmåga föreslår du två smarta alternativ som är likvärdiga för dig. Två alternativ som barnet kan använda för att träna på att självständigt fatta kloka beslut. Till exempel:

• Väljer du jeans eller mjukisbyxor?
• Vill du duscha före eller efter middagen?
• Ska vi äta köttbullar eller pannkakor ikväll?
• Vill du ringa eller maila din lärare och berätta vad du behöver inför provet?

Det kan låta som banala exempel. Men efterhand som barnet utvecklar sin självständighet och förmåga att fatta bra beslut så ger du barnet valfrihet i allt fler och allt mer betydelsefulla områden i barnets liv.

Rätt slags motivation

När barnet får välja mellan två tydliga alternativ skapas autonom motivation, det vill säga en drivkraft att agera som upplevs komma inifrån mig själv och där jag agerar utifrån en känsla av valfrihet. Det ökar väsentligt chanserna för strategin att omsättas i handling och därmed fungera!

Svårt att välja?

Även om du har presenterat två tydliga förslag, så är det för vissa barn svårt att välja. Känner du igen det? Ett knep kan då vara att be barnet sätta en färg på alternativen, till exempel:

• Duscha före maten: lila
• Duscha efter maten: blå

Sen ber du helt enkelt barnet välja en av färgerna istället. ’Väljer du lila eller blå?’. Färgen har ingen värdering vilket gör det enklare för barnet att välja. Det viktiga är att barnet får träna på att bli självständigt och att fatta bra beslut.

Boel Olin
/din guide till en fungerande vardag med npf

Kategorier: : Fungerande vardag med npf, Goda relationer, Hjälpsamma strategier, Jag själv