#74 "Tänk om jag slapp rasten"

Boel Olin Author

Det här är berättelsen om en ung vuxen. Som gått i motvind i större delen av sitt liv. Som inte mår alls bra. Som till slut fått diagnosen autism. Nu har hon sökt upp mig för att få hjälp att förstå sitt sätt att fungera och hitta strategier som fungerar just för henne.

Det hon önskar mest av allt just nu, är att orka jobba lite mer. För nu är hon på en bra plats. På en arbetsplats där hon får vara sig själv. Med en handledare som är lyhörd och går tillmötes efterhand som han får veta vad som är underlättar. Där hon vågat berätta för arbetskamraterna om sitt sätt att fungera vilket lett till förståelse och hjälpsamhet. Modigt. Viktigt. Banar vägen för andra att också våga berätta om sina behov.

Förstå problemet

Vi utforskar tillsammans hur det är på jobbet. Vad som kommer lätt. Vad som är svårt. Vad som ger energi och vad som tar energi. Högst på listan över energitjuvar kommer rasten. Arbetstiden har i all välmening förlagts så att rasten kommer mitt i det korta arbetspass som hon idag orkar med.

Det ingen tänkt på är hur rasten går till. Den utgår ifrån normen. Vad de flesta får energi av. Att gå till fikarummet, socialisera med arbetskamraterna, ta en kopp kaffe och äta sin medhavda macka. Rummet är litet och rörigt och ljudnivån är hög. Ett plus är att alla har fasta platser. Det underlättar. Men denna korta stund tar mer energi för min klient än hela arbetspasset.

- ”Tänk om jag slapp rasten. Då skulle jag orka jobba mer.”

Hitta lösningen

Vi resonerar vidare om raster. Vad är syftet med rasten? Att fylla på energi så man inte kör slut på sig.

- ”Vad är ditt sätt att fylla på energi? Hur ser din rast ut om du får välja?”

Hon beskriver en rast där hon går ut själv, äter sin medhavda macka och går en runda runt huset. Tystnad, ingen att förhålla sig till, mat, rörelse, frisk luft. Det är återhämtning för henne.

Resultatet

Inom kort blir hennes rast som hon behöver. Resultatet kommer inom kort. Hon orkar jobba mer och sjukfrånvaron minskar. Med en stödjande chef vågar hon berätta för kollegorna om varför hon går ut på sin rast. Det öppnar upp för förståelse, respekt och stöd. Och för att fler vågar visa sig sårbara och berätta. 

En positiv spiral för hela teamet har satts i rörelse.

En viktig påminnelse

Samtalet blir återigen en viktig påminnelse för mig att vi alla har olika sätt att fungera. Inget är mer rätt eller fel. Bara olika. Som arbetsgivare är det lätt att gå miste om viktiga egenskaper som noggrannhet, fokus, stor leveranskapacitet och lojalitet. Inte för att vi medvetet vill utesluta. Utan för att vi är vana att tänka utifrån normen.

Tänk så enkla lösningar det finns när vi väl förstått problemet. 

Vem möter du i din vardag som har ett annat sätt att fungera än dig själv? Jag hoppas att min berättelse får bli en viktig påminnelse också för dig.

Boel Olin
/din guide till en fungerande vardag med npf

Kategorier: : Fungerande vardag med npf, Hjälpsamma strategier, Npf på jobbet